Life is hard...
punkt
"Jag kan se dig framför mig. Jag målade en tavla. Jag saknar dig så mycket. Vi ses i nangiala."
slut
Jag måste skriva av mig lite. Jag har så mycket tankar just nu.. som jag bara vill bli av med. Så många minnen, som jag bara vill bränna upp. Kasta ner i helvetet. Spotta på. Hur fan lyckas man!? Hur fan orkar man!? Varför inte bara ge upp för?... Jag förstår inte. Och lär nog aldrig göra heller. Jag vill bara gråta bort mina sorger. Men det går inte. Det kommer inga tårar. Har gråtit ut alla.
"Försöker vara stark i stunder av smärta. Hålla mig på fast mark och lätta mitt hjärta. Men smärtan vägrar dämpa så jag fortsätter kämpa. Försöker vara glad och jag fortsätter skämta."
Jag vill inte längre. Det finns ingen mening med det. Det är helt jävla onödigt.
"Ett sista farväl, med snaran runt halsen. Jag sparkar bort stolen, jag har dansat sista dansen."
"Försöker vara stark i stunder av smärta. Hålla mig på fast mark och lätta mitt hjärta. Men smärtan vägrar dämpa så jag fortsätter kämpa. Försöker vara glad och jag fortsätter skämta."
Jag vill inte längre. Det finns ingen mening med det. Det är helt jävla onödigt.
"Ett sista farväl, med snaran runt halsen. Jag sparkar bort stolen, jag har dansat sista dansen."
