Probably the best emma in the world

mormor berättade att hon hade lyssnat på sommar i p1 med morgan alling. 
hon kom in på det när vi pratade allvar.
att prata allvar med henne är enormt.
det tar enormt på krafterna, och ibland faller det tårar ner på mina kinder.
det gjorde det denna gång.

hon berättade vad morgan hade pratat om,
och bad mig lyssna på det.
nu har jag lyssnat på det.
han berättade om sin uppväxt.
en uppväxt man aldrig trott att han har haft.
morgan är väldigt begåvad.
av att höra hans uppväxt,
och vad folk tyckt om honom under den,
och hur mycket skit han än har fått,
är det svårt att tro att han har lyckats så bra ändå.
hur psykiskt stark han har varit.
det känns som att han har satt alla dessa vuxna människor,
som förstörde hans barndom,
på plats.
och visat att han ändå inte tar skit.
och aldrig gett upp.
och att han har lyckats så bra oavsett hans barndom.
jag gillar honom.
den där morgan alling.

Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt som i spanien
Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't
men för två år sen var det vi
Jag gav dig en låt, skrev en melodi
du grät för att den var fin, du förlät min idioti
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om

fett smarrigt, jag lagar potatis och purjulökssoppa. muuuuuuuuuuuums.
tack för mig.

nu har ewms och latte fest och kareoke på distans. hon sitter i boden och jag sitter i nacka. men dä ä kul! fast just nu skrrrriker (sjunger) hon i telefon så det gör liiiite ont.
tack för mig.

imorgon åker jag och fia hem till anna-lena och bor där till på söndag för att passa hundar, kanin och hamster. det blir långa promenader, sol, bad (om fint väder visar sig framme), god mat, filmkvällar och massa mys!

tack för mig.

idag blev det tidig uppstigning som vanligt. sen fick jag för mig att gå ner och sola istället för att somna om. sen kom farmor och farfar hit och jag fick reda på att de skulle ut och åka bil. någonstans. jag kände för att följa med så jag gjorde mig i ordning fort. antingen skulle vi till gurra, fråga mig inte vad vi skulle dit och göra, eller så skulle vi till vaxholm, som enligt mig är lite roligare att åka till än gurra. i bilen frågade jag varannan minut om vi skulle till "berg" eller "holm", eftersom att pappa alltid ska vara så finurlig och lura runt mina kära farföräldrar. men det blev vaxholm vi åkte till. och jenny övningskörde dvs att pappa behövde sitta bredvid där framme. så jag, farmor, farfar och wille fick sitta och trängas där bak. dit var det okej, men hemvägen var jobbigare då jag var enormt trött och eftersom att det var trångt så gick det inte att sova. väl framme, efter två färjor och en timmes bilfärd, började molnen närma sig. och inte tänkte vi på paraply när det var sol när vi åkte hemifrån. så spöregnet kom och vi fick stå i telefonkioskar, under träd, i affärer osv. till slut fick jag kramp i armen efter att ha burit wille så att jag blev tvungen att ge honom till hans värsta fiende, jenny. regnet fortsatte men till slut hittade vi fiket som pappa var ute efter. klara där gick vi ut och då hade solen kommit fram igen. men svinkallt var det även fast jag hade långbyxor. sen gick vi runt och tittade lite, och till slut kom vi tillbaka till bilen och åkte hem. mycket skratt på vägen dit och på vägen hem, även tårar rann dvs vi alla var himla trötta, haha. nu har vi precis ätit middag, alla fem, och sen blir det allsång, före detta grannen är ju med, höhö.

glöm inte (!) min namnsdag på torsdag också, tack på förhand.

jag har varit duktig idag. jag har diskat, städat och tvättat. inte nog med det, jag har även borstat willes tänder, tvättat honom, klippt hans klor, rensat hans ögon, och klippt hans tassar. både han och jag är nöjda. tack för mig.

jag tänker inte kriga. jag tänker inte göra samma misstag igen. jag vill inte tänka tillbaka och veta att jag krigat för en som inte varit värd det. jag vill inte tänka tillbaka och minnas att jag krigat för ingenting. jag tänker inte vara ensam krigare. för det leder ingen vart. att se sina brister är svårt. men när jag talar om för dig dina, så borde du iallafall se något. oavsett hur lite du än ser. bara du ser något. du verkar inte förstå mig. tråkigt nog.  även fast jag förklarar gång på gång. eller så vill du inte förstå. men är det inte lättare att säga det då, istället för att hålla käften? det är svårt att veta för mig vad du tänker och tycker när du är stum. och om det är någon som ska ha tappat förtroendet så är det väl ändå jag. inte du. jag har iallafall öppnat mig, sagt hur jag känner, tycker och tänker. är det så svårt för dig att göra det då? du har gjort det förut. jag är envis, därför väntar jag fortfarande på svar. men du vet redan frågan, därför hör jag inte av mig. du är klok, ändå tänker du inte steget längre. inte denna gång. jag är besviken på dig. enormt besviken. det vill jag att du ska veta.

min kärlek till dig är som diarré, jag vill bara få ut den.

nu ska jag möta moa vid bussen, sen åker vi! bajs och tack för mig