Probably the best emma in the world

jag är rädd för sanningen
jag vill inte inse den just nu
jag vill att det ska vara som förr
då det var bra

jag har tröttnat på allt nu
att bara sitta och tänka
och använda hjärnan
när den bara vill åt ett annat håll

jag ser inte något positivt
jag ser inte något negativt
jag ser ingenting
 
jag kämpar
jag försöker
för ingenting

det finns ingen väg
det leder ingen vart
det finns inget fortsätt

jag tänker
och tänker
men hittar ingen lösning

det finns stunder
det finns hopp
men tydligen inte för mig..