When everything is fallin' down
Det är oerhört svårt för mig att vi inte har kontakt. Och jag mår inte bra utav det. På något sätt vill jag hålla dig uppdaterad om vad som händer i mitt liv. Jag vill kunna vara hemma hos dig och säga högt för mig själv "det här är mitt hem, jag bor här". Jag vill kunna vakna i lägenheten utan att veta var dagen tar mig. Jag vill kunna ta bussen eller tunnelbanan en sen kväll och ha en nyckel och gå försiktigt in på rummet och släcka lampan och somna. Jag vill kunna ringa dig när det är bråk. Jag vill kunna åka till dig för tröst och kärlek, om så behövs. Ibland vill jag bara bort härifrån och ändå känna mig hemma någon annanstans. Men istället går jag runt och är virrig och försöker hitta en balans. Den balansen som fanns förut, men som inte finns längre. Då jag kände mitt hem. Och även fast jag idag har två känns det som att jag inte har något. Hem säger jag där jag trivs, men jag trivs inte nu. Jag känner mig borta. Jag vet inte riktigt vart jag är. Men jag vet iallafall att jag inte är hemma. Nu behöver jag min sömn, godnatt everyone!
