above and below
ilska. folk förstår inte. varför reagerar de som de gör? ingen förklaring har de. sårad blir jag inom mig men jag står på egna ben. ska de inte ge mig annat än skit har de inget i mitt liv att hämta. jag blir lätt arg och jag vet mycket väl om mina brister. men inte är det svårt att förstå. jag försöker vara stark, i stunder av smärta. hålla mig på fastmark, och lätta mitt hjärta. jag har sagt det förr men betydelsen då är inte densamma som nu. kärlek för mig är inte bara till pojkvän och vänner. jag ser den nu från ett annat perspektiv. jag visar den även till släkt och familj. alla har vi likheter och olikheter men vi kommer egentligen ifrån samma stam. och när den nuvarande smärtan kommer blir jag svag, söker tröst. vem skall jag då vända mig till? tanken visar att oavsett om vi kommer från samma stam eller inte har jag inte kraften att bli sårad av dem. det är dem jag vill vända mig till men har aldrig fått respons för det. alla kan vi inte se saker från olika perspektiv. även fast jag önskar att de förstår.
