Sonfjället
Vägen upp var inte lika jobbig som den brukar och gick ganska fort. Första gången i världs historien som jag inte somnar. Cattis fyllde år så när vi kom upp fick vi god middag. Tanken i onsdags var att bara ta det lugnt men vädret var fint så vi började vår vandring på eftermiddagen mot sonfjället. Nästan bara uppför och med en stor väska på ryggen är det ganska tungt tills man vänjer sig. Några stopp och många bilder på vägen och när vi väl var framme var vi alla så hungriga att vi höll på att dö. Sen vart vi pigga igen och tältet skulle upp. Vi låg fyra pers och två hundar i ett tremanna tält. Det var knappt att man kunde röra sig. Regnet kom så kvällsmacka och te blev det ihoptryckt i tältet. När det avtog gick jag ut för att kissa, och inte långt ifrån mig står det en STOR ren med gigantiska horn. Herre gud vad rädd jag vart men bilderna på honom vart inget bra. Roliga historier innan john blund tog oss. Även fast vi var så många frös jag hela natten och när morgonen kom vart det tvärtom. Vi åt frukost och packade ihop för att bege oss hemåt. Jag vart helt fascinerad över willes insats för stora stenar låg hela vägen och han klarade allt galant! Vid tre var vi hemma och jag slocknade direkt. Jag är van att sova till iallafall nio-tio, och här är det jag som vaknar först. Imorse var överdrivet, jag vaknade kvart i sju och kan inte somna om. Albin och jag skall snart sätta liv i huset och tänk hur trött jag kommer vara efter lunch. Snark..... Idag tror jag inte det blir någon vandring, men på hede marknad skall vi. Sedan fortsätter våran resa imorgon och då blir det tältning igen.
