god, please. be on my side
jag hatar att vara ensam. men när jag får sällskap vill jag inte ha det. då vill jag vara ensam. jag vill ha wille när pappa är ute o reser. det är psykiskt påfrestande att tvingas lämna tillbaka honom hela tiden. jag längtar hela tiden efter lov eftersom jag då vet att jag får ha honom länge. eller iallafall längre. förut kunde jag ha wille till måndagar, då var det rätt lugnt. men nu har han åkt igen, o helvete vad ont det gör. jag vill att han ska ligga i min säng när jag pluggar. jag vill pussa honom godnatt innan han somnar. jag vill höra hans djupa andetag. då vet jag att han är min. sen tas han ifrån mig... o det är ju precis det, när pappa reser vill jag ha hans sällskap. men det är när pappa är hemma som jag kan ha honom. fan detta. jag tycker inte om människor o tydligen har jag bara två alternativ. att vara ensam. eller att få människors sällskap. vad väljer jag? faktiskt, att vara ensam.
