standing strong
pappa är i grekland för jobb. temperaturen är nästan densamma men värmen skiljer sig. varför skall man åka utomlands när vädret är lika fint här? känslan utomlands är underbar och spanien har fastnat i mitt hjärta. men tjänar man inga pengar och solen håller sig på himlen kan man lika gärna stanna i sverige. så pappa är i grekland och här är jag med två hundar och hetta(!). mina bästa vänner har under hela dagen flåsat och såhär varmt tror jag aldrig wille tyckt det varit. visst blir man fast och det är jobbigt att ha kontroll över två som inte är vana ihop. framför allt när de är i två helt olika storlekar. kan man ha en - kan man ha två(?), bara det att jobbet blir dubbelt så stort. men blir det en rutin går det, annars är det svårare. idag solade jag några timmar och sedan åkte vi till björknäs. wille som är lätt är bara att lyfta upp, eftersom han dessutom är rädd för bussar, men zingo som är helt ovan och endast åkt buss med mig, vilket är max fem gånger under flera års tid, är svårare. därifrån gick vi hem och det var en perfekt sträcka för oss alla tre och skönt att komma ut. wille som inte behöver den motionen och som endast kissar en gång känns onödigt att gå ut med en timme varje dag, även fast han idag skulle orka mer än zingo. jag har aldrig varit för små hundar någonsin, men han är speciell och han har en underbar personlighet, så aldrig i mitt liv skulle jag byta ut honom mot något. nu ligger de omkring mig helt slut och även jag känner mig trött i benen. snart är det dags för en sista kortrunda för dagen. jag har precis pratat klart med rebecka som jag egentligen skulle träffa för en promenad imorgon, men efter erfarenheter av dagen avbokade jag det och bestämde ny tid. pappa kommer inte förrän söndag och zingo stannar till lördag. ensamhet, men så långt ifrån ensam.
