vad händer när ingen ser
jobbet går bra. jag trivs. jag är mig själv o står för vad jag tycker. jag säger mina åsikter o får olika bemötanden. jag gör mina uppgifter o lite till. jag pratar, lyssnar, lär mig, tar till mig, får beröm. kanske lär de sig något. jag är trött men glad. jag är kreativ. jag springer fram o tillbaka, upp o ner. pratar med allt o alla. skämtar med allt o alla. folk kanske tycker om mig. o vissa kanske inte alls. men jag trivs. där skall jag stanna. där är jag till för att stanna. jag kommer inte för att sedan gå direkt. jag vänder inte ryggen utan att problem är lösta. jag ger inte upp förrän jag är långt nere. jag kan. jag vet att jag kan.
gammelfarmor är på sjukhus.
"när som helst kommer hon att dö"
"vad menar du?"
möter upp faster på sös. jag klarar inte av att bara se på. men jag är osäker. är det inte bättre att inget veta? jag vill veta. jag vill säga farväl. jag vill önska frid. hon höll min hand länge. o jag höll hennes. en tår kommer då o då men eftersom jag inte vill visa min sårbarhet kommer inte många när jag lika gärna skulle kunnat gå där ifrån forsandes. varför måste jag alltid vara så stark? hon ger mig fina ord. o där sitter jag helt stum. jag visste inte vad jag skulle säga. hon såg livlös ut. men hon vet vem jag är. hon kom ihåg o ville inte glömma. hon fråga efter wille. hon kom ihåg wille.
"det är dags snart"
"vad är dags snart?"
"himlen"
jag är så rädd. jag vill inte släppa hennes hand o hon håller kvar som ett tecken på att hon vill att jag skall stanna. jag går där ifrån o ångrar mig inte en sekund. jag vill sitta bredvid henne o hålla hennes hand tills det är dags. inte förrän då vet jag att hon har det bra o slipper lida. jag skall dit imorgon igen.
jag ger inte upp.
