Unforgetable

I efterhand är allt lätt. En månad känns som en vecka nu men pain då. Man ville hem till sitt. Nu sitter man här och ångrar sig. Var det allt? Träffa mina fina är en självklarhet, men kan jag inte bara ta med de tillbaka? Många tårar till ett slut och ett underbart avslut. Första men inte sista gången. Tillbaka skall vi. Detta land är ondskefullt. Elakt. England är inte det. Ett minne. Ett solklart minne.




Fina, fina människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0