När Gud stänger ett fönster öppnas en dörr
Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. 4 dagar kvar och jag är fortfarande fruktansvärt rädd. Kulturkrockar har vi pratat om, men hur skall man lyckas utan förståelse och empati? Människor är ej förutsägbara, men de är omöjliga. Att vara ensam är jobbigt men att bli lämnad jobbigare. Därför stänger jag in mig för att slippa smärta. Bestämt vill jag inte längre hålla, för jag är rädd.
Kommentarer
Postat av: Annie
det är helt förståligt att du är rädd. du har alltid mig, det vet du. vi kan skypa när du är där om du behöver mig. även om det kanske inte hjälper så mycket. men vi kan prata iaf..
Trackback
