Ett leende bakom ett skal
Det är påfrestande. Jag blir osäker i mina val och undrar om jag valt rätt. Kanske lär jag ångra det. Kanske gör jag rätt. Kanske gör jag det för mig själv. Jag kan inte förutspå framtid men jag kan stå för mina val. Men ni gör mig så fruktansvärt osäker och jag känner mig inte alls stabil längre. Det tar enormt på mina krafter och jag blir ledsen. Jag ångrar mig och det sätts på samvetet. Får ni som ni vill nu? Jag skall alltid tänka på andra och får sällan sätta mitt ego i fokus medan ni ständigt ger ert ego pokalen på första platsen. Jag är alltid den som gör fel, men vet ni vad? Ingen är perfekt och mina brister är inget jag kan ändra på direkt. Att lägga skulden på andra är lätt, men kanske skall ni prova den svåra vägen istället för att alltid gena. Ni är inte heller alltid så jävla smarta och gör ingenting åt era brister. Jag försöker och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Låt mig få jobba med dem istället för att hela tiden påpeka dem. Man är inte mindre mänsklig bara för att man ber om hjälp.
