Probably the best emma in the world

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. 4 dagar kvar och jag är fortfarande fruktansvärt rädd. Kulturkrockar har vi pratat om, men hur skall man lyckas utan förståelse och empati? Människor är ej förutsägbara, men de är omöjliga. Att vara ensam är jobbigt men att bli lämnad jobbigare. Därför stänger jag in mig för att slippa smärta. Bestämt vill jag inte längre hålla, för jag är rädd.

Det är påfrestande. Jag blir osäker i mina val och undrar om jag valt rätt. Kanske lär jag ångra det. Kanske gör jag rätt. Kanske gör jag det för mig själv. Jag kan inte förutspå framtid men jag kan stå för mina val. Men ni gör mig så fruktansvärt osäker och jag känner mig inte alls stabil längre. Det tar enormt på mina krafter och jag blir ledsen. Jag ångrar mig och det sätts på samvetet. Får ni som ni vill nu? Jag skall alltid tänka på andra och får sällan sätta mitt ego i fokus medan ni ständigt ger ert ego pokalen på första platsen. Jag är alltid den som gör fel, men vet ni vad? Ingen är perfekt och mina brister är inget jag kan ändra på direkt. Att lägga skulden på andra är lätt, men kanske skall ni prova den svåra vägen istället för att alltid gena. Ni är inte heller alltid så jävla smarta och gör ingenting åt era brister. Jag försöker och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Låt mig få jobba med dem istället för att hela tiden påpeka dem. Man är inte mindre mänsklig bara för att man ber om hjälp.

Äntligen är jag klar med Fröding, hungrig och trött..

Skola som vanligt och ingenting lär man sig. Har inte gett upp förut så varför ge upp nu? Kanske är det ett undermedvetet mål. Borde prata av mig för sorg ligger inne, men vart finns tiden? Inte långt kvar nu och jag är rädd. Så jävla rädd.

Jag är hur trött som helst och tackar gud för sovmorgon. Skolan känns oerhört meningslös och gör oss bara sämre. Man lär sig med år, men skolan står då kvar eller? Regn är inte så motiverande att gå i men hemma stannar jag gärna och lyssnar på det. Men för betygens skull går inte det och jag vill inte spräcka min fulla närvaro. En dröm i natt gör mig fundersam och det enda som lockar just nu är sängen och en film. Men plikten kallar...

Det är rätt tomt på fronten.

Huvudvärk är bara förnamnet och jag har aldrig fått såna här slag som jag får nu. Ingår det i processen? Studentmössa, studentskiva, flakkläder och snart flak är bokat. Känns så jävla härligt! Jag är jättenöjd över mössan och självklart skall ni få se den sen. Plugga måste jag göra men med denna huvudvärk finns ingen koncentration. Sov nästan två timmar när jag kom hem men inte hjälpte det. Börjar ett imorgon men har det inte gått över stannar jag hemma och vilar. Det är verkligen obehagligt. Ska ta något gott att äta och sedan en varm dusch.

Vi hade en jätterolig dag igår. Jag mötte Ida på hötorget för en shopping-dag med avslut på grönan. Men eftersom vi visste att vi inte var de enda som skulle till grönan drog vi dit efter bara någon timme på stan. Klantiga som vi var kollade vi inte öppettiderna, så vi var där en och en halv timme innan de öppna. Vi åt lunch och tog en promenad i väntan. Åkband var en självklarhet när vi var där så tidigt. Inte står vi och tar platser heller, som vissa faktiskt gjorde. Det var heller inte många människor som åkte så vi fick många åk gjorda! Ett tråkigt besked mitt på dagen förstörde stämningen lite men jag la det åt sidan så det inte skulle förstöra mer. Efter sex någongång kom Erik och vid halv åtta Jocke och Pontus. Och ja, mer än 18 000 var där. Men perfekt för mig och Ida som fortsatte åka, och lika bra hörde man därifrån. Strax innan tio åkte vi till donken i nacka och sedan fick jag skjuts hem. Då tog jag upp det tråkiga beskedet igen, för ut skall det ju. Nu är det löst men jag känner mig fortfarande lite besviken. Dagen spenderas med kusin, och skall bli väldigt mysig. Nu skall vi åka och få lite ärenden gjorda.

Nu har jag äntligen satt mig ner i lugn och ro. Vad återstår? Plugg.. Som att jag orkar det nu. Jag har duschat och plockat undan och vill ta något att äta och sedan krypa ner för en god nattsömn. Ska jag? Kanske.. Ledig imorgon men helt slut idag. Då blir det att träffa Ida i stan för en mysdag och sedan kanske även vi beger oss till Hoffmaestro. Och min willelito som jag knappt kommer få träffa i helgen. Men jag saknar honom.. Godnatt.

För ofokuserad för att plugga. Tur att jag slutar tidigt imorgon.

Inte ens ord räcker till. Du är så fin, min vän.

Maten blev god även fast det kokade över. Med kusin i telefon fick jag lite sällskap. När disken var klar tog jag en joggingrunda. Dusch och tvättmaskin igång när jag kom hem och jag börjar nu känna mig nöjd över dagen. En film på TVn och en kopp te i handen. Jag tackar för mig.

Musiken är på och jag skall sätta igång med arbete innan jag börjar med maten. När man väl kommit igång går det fort, det är början som är jobbig. Så därför tar jag mig nu tiden. Med musiken som vän brukar det fungera. Och så ser det så varmt ut ute, men absolut ingen idé att gå ut att sätta sig om man inte vill bli förkyld. Nu måste jag sätta igång så att jag håller schemat!

Perfekt med dunjacka!

Jag tycker om hösten, så jag välkomnar den varmt. Dags att stoppa tillbaka duntäcket i påslakanet och ta ner vinterkläderna från vinden. Och hösten för ju med sig jobb, canterbury resan och massa, massa mys. Man skall inte missa den svenska hösten. Den är ju så fin.