Probably the best emma in the world

Det gick inte att lägga upp något igår så jag gjorde det nu istället. Det står ju dagar som rubrik så ni hajjar ju. Jag är fortfarande helt slut och här är klockan kvart i åtta och jag skall nu gå och duscha och sedan gå och lägga mig. Vi har precis lagat god middag och plockat undan allt. Jag tror inte att jag sagt att jag jobbar på julavdelningen, så jag har hittat lite fint som jag funderar på att köpa med mig hem. Avdelningen är inte så stor, vilket är ganska skönt. Jag jobbar med en jättetrevlig tjej som heter Debbie och de andra omkring är också trevliga. Så, jag trivs. Problem visste jag skulle uppstå och igår kom de. De är än inte lösta men inget jag känner att jag vill heller. Igår var jag bombsäker på att jag skulle åka hem på söndag, men idag känns det lugnare och jag har ännu inte bestämt mig. Jag trivs ju bra på jobbet och får tåla att det är för långa dagar, så det är inte där skon klämmer. Det är alltid de drabbade som skall ändra. Nu skall jag röra på mig, annars somnar jag sittandes.

Jag är helt slut och vill bara duscha och gå och lägga mig. Ni får lite bilder istället.

Ont i benen av att ha gått i princip hela dagen. Frukost och sedan ut på stan och försöka lära sig hitta. Vi har börjat stabilisera oss så det känns bra. Jag hittade två blusar, en tröja och presenter. Vi hittade även världens bästa affär - one pound shop. En effileringssax för elva kronor, taget! Vid två möttes vi alla upp för att gå till the Cathedral som var väldigt häftigt. Verkligen en upplevelse och många bilder togs där. Jag och moa hittade ett mini-kapell där vi båda bad. Efter det skulle vi till Canterbury College för att träffa arabella, henne kan vi vända oss till när vi inte har lärare här, och se runt där. Nu har vi precis kommit tillbaka till hotellet efter att ha handlat mat. Killarna lagar ikväll och jag antar att vi tjejer gör det imorgon. Imorgon börjar första dagen på jobbet, och det känns väl sådär att jobba heltid vardagar gratis. Men erfarenhet får man iallafall som sitter fint på CV't. Nu är maten snart klar. Vi hörs.

Godmorgon. Carro gick upp och duscha för en timme sen, men hon gjorde det en timme för tidigt. Så nu har vi varit vakna ett tag och ska om en kvart gå ner och äta frukost.

vid våran dörr eller nere i matsalen måste man sitta för att internet skall fungera bra.

Fy vad jobbigt det var att komma upp efter tre timmars sömn. Mörkt var det, och hur reagerar kroppen då? Ett farväl som kändes som det var det sista. Gryning påväg till arlanda och vi checkar in. Tankarna ändrades till positivitet. Alla fick vi olika platser på planet men en ville byta så jag fick plats bredvid calle. Han sov mot väggen och jag sov mot honom. Rastlös är bara förnamnet på vad man blir och sover gör man inget vidare. Försenade var vi och kom fram till Heathrow vid tolv och blev där upphämtade. Svinhungriga var vi och jag hinner precis somna till i bussen när vi var framme för mat. Tillbaka till bussen igen och vi åkte en bra bit till. Hotellet är både mysigt och fint men köket är inte det största. Vi packade upp våra kläder och fixade i ordning lite. Nu har vi precis kommit hem efter att ha ätit middag på en italiensk restaurang. Det regnar ute så vi är inte så sugna på att gå ut och vi är fortfarande himla trötta. Blir nog dusch snart och sedan sängen.

arlanda

heathrow

min och moas säng

carros och jessicas sängar



badrum



dusch

Jag blir arg på dig när du inte lyssnar.  
Jag blir förbannad på din ovisshet.
Jag stöter bort dig när jag är ledsen.
Du ger dig inte utan kommer tillbaka.
Du ger mig en puss när jag gråter.
Du håller mig sällskap när jag är ensam.
Du lyssnar utan att jag behöver säga ett ord.
Och jag kommer gråta floder utan dig.
För det finns bara en. Du.

Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. 4 dagar kvar och jag är fortfarande fruktansvärt rädd. Kulturkrockar har vi pratat om, men hur skall man lyckas utan förståelse och empati? Människor är ej förutsägbara, men de är omöjliga. Att vara ensam är jobbigt men att bli lämnad jobbigare. Därför stänger jag in mig för att slippa smärta. Bestämt vill jag inte längre hålla, för jag är rädd.

Det är påfrestande. Jag blir osäker i mina val och undrar om jag valt rätt. Kanske lär jag ångra det. Kanske gör jag rätt. Kanske gör jag det för mig själv. Jag kan inte förutspå framtid men jag kan stå för mina val. Men ni gör mig så fruktansvärt osäker och jag känner mig inte alls stabil längre. Det tar enormt på mina krafter och jag blir ledsen. Jag ångrar mig och det sätts på samvetet. Får ni som ni vill nu? Jag skall alltid tänka på andra och får sällan sätta mitt ego i fokus medan ni ständigt ger ert ego pokalen på första platsen. Jag är alltid den som gör fel, men vet ni vad? Ingen är perfekt och mina brister är inget jag kan ändra på direkt. Att lägga skulden på andra är lätt, men kanske skall ni prova den svåra vägen istället för att alltid gena. Ni är inte heller alltid så jävla smarta och gör ingenting åt era brister. Jag försöker och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Låt mig få jobba med dem istället för att hela tiden påpeka dem. Man är inte mindre mänsklig bara för att man ber om hjälp.

Äntligen är jag klar med Fröding, hungrig och trött..

Skola som vanligt och ingenting lär man sig. Har inte gett upp förut så varför ge upp nu? Kanske är det ett undermedvetet mål. Borde prata av mig för sorg ligger inne, men vart finns tiden? Inte långt kvar nu och jag är rädd. Så jävla rädd.

Jag är hur trött som helst och tackar gud för sovmorgon. Skolan känns oerhört meningslös och gör oss bara sämre. Man lär sig med år, men skolan står då kvar eller? Regn är inte så motiverande att gå i men hemma stannar jag gärna och lyssnar på det. Men för betygens skull går inte det och jag vill inte spräcka min fulla närvaro. En dröm i natt gör mig fundersam och det enda som lockar just nu är sängen och en film. Men plikten kallar...

Det är rätt tomt på fronten.