Probably the best emma in the world

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Skoldagarna är desamma. Ingenting är ändrat. Jag är fortfarande trött hela tiden så ska snart boka tid hos husläkaren min. Om en halvtimme ska jag bege mig ut i det kalla sverige för att röra mig mot sickla och bowla. Yes, idag blir det bowling! Jag ser så fram emot det och tycker det är kul, men jag är såååå trött. Det går ej att beskriva. Jag får lägga på lite puder för att slippa se död ut, hoho. Hejdå.

Ibland är det svårt att formulera sig med ord.
Det är då man lägger in en bild.

Första november. Det är läskigt hur tiden går så fort. För exakt tre år sedan snöa det. Idag är det bara grått och tråkigt. Precis som hela veckan har varit.
Nu är det inte långt kvar tills jul. Ska man redan handla julklappar? Jag älskar julen på så sätt att den är mysig. Men det finns folk omkring mig som har förstört julen för mig. Jag uppskattar den inte med min familj och släkt. Jag uppskattar hundarna jag har omkring mig. Därför följer jag med. I år vet jag inte hur det blir med den saken. Jag ska iallafall se till att jag har en mysig jul, oavsett om det bara är jag och wille eller hela släkten. Och jag ber till Gud att det är snö på julafton! Helst redan på min födelsedag också. Men man kan inte begära för mycket.
Idag hade jag tänkt plocka lite i rummet och plugga om det går för sig. Hinner jag ut på en joggingrunda kör jag det också, och sedan någon promenad med wille om det inte börjar regna. Nu är jag trött så jag ska sätta på en film och sedan ta medicin och hoppas på att bli pigg. Ha en bra dag världen.

Jag kan ej begripa hur människor kan vara så onda. I åtskilliga år har det pågått och värre blir det. Ingenting ni säger. En smäll får jag när jag väl får veta. Gråten sätter sig fort i halsen och tårar faller ner. Länge är jag besviken men har kvar hopp. Hoppet är nu som bortblåst och smärtan gör ondare än någonsin. Era tankar jag ej har någon kunskap om. Mina tankar jag för väl känner. Ej vet jag mer då ni slutat tala. Om jag längre kan kalla er vänner vet jag inte.

Tiden talar om huruvida öppen jag skall vara eller ej. Hjärnan tänker i andra spår. De som nära står mig släpper jag ej lätt. De andra är ingenting värt i mina ögon.

Det är en sak jag vill att ni ska veta. Jag skriver blogg endast för mig själv och ingen annan. Men eftersom jag vet att det finns folk som läser min blogg skriver jag inte allt i den. Jag kvarlämnar saker som jag ej vill att andra ska veta om mig eller andra omkring mig. Jag vill inte alltid öppna mig helt, därför gör jag det heller inte. Men känner jag för att skriva ner alla mina känslor om exakt vad eller vem så gör jag det. Och det lär ni också se. Sen är det helt upp till er om ni vill läsa, och till och med kommentera, eller inte. Jag respekterar ert beslut oavsett hur ni gör.

Hej! Igår åkte moa till mig för pluggande och mysig kväll. När hon kom hit var vi båda så trötta så inget pluggande blev det. Vi försökte även idag men ingen av oss förstod någonting. Det är något med detta hus. Något har hänt innan vi flyttade hit, vilket ger sig på saker idag. Som någon förbannelse. Och det gör en trött. Alla som kommer hit sover, oavsett tidpunkt. Och jag sover. Hela tiden. Jag blir aldrig piggare. Iallafall, idag gick jag upp tidigt för att rasta wille. Väl tillbaka vaknade moa och vi låg och degade i soffan tills vi var tvungna att bege oss till nacka sjukhus då jag fått tid hos husläkaren på grund av mina ögon som krånglar sedan ett år tillbaka. Jag fick recept utskrivet på något som heter viscotears - som är en ögongel. Och jag ber till Gud att den fungerar! Innan vi gick hem visade jag moa baksidan av ett nybyggt hus. Vi fick även se en tom lägenhet på bottenvåningen som var helt underbar och vi båda blev kära. Dock tycker vi båda att det jobbigt att man ser in i den så väl, men det fanns fler till salu så vi satsar hårt! haha. Nej men där skulle vi verkligen vilja bo, både hon och jag. Nu har jag precis ätit middag och gått en promenad och ikväll är det grey's, så jag är glad.

Nu ska vi ut och leka, hejdå.

Godnatt!

Godmorgon! Nu är vi uppe och jag är helt borta. Kom upp utav ett sms som jag skulle visa moa. Så det är inte mycket jag ser från mina uppsvullna ögon. Jag ska strax tvätta ansiktet och göra mig i ordning, sen äta frukost. Jag är vrålhungrig. Nej, jag ska vila en stund nu, vi hörs senare.

Nu ska jag och mosi ut och köpa chips och cola, sen blir det en rulle på det! Kan det bli mycket bättre? Nej, jag tänkte väl det.

Det är jättekul att saker fungerar när man vill att de ska fungera. verkligen. Hela jag är trött, jag börjar bli smågrinig, så vaken gör jag ingen nytta. Jag har precis lagt ner kläder i väska, resten packar jag ner imorgon. Jag orkar inte hålla ögonen öppna, godnatt.

Jag tycker att det är mysigt när det regnar. Det enda som saknas är hund och en bra film. Hund kan jag inte göra så mycket åt, men filmer är påväg. Jag håller nu på att fixa mina naglar så att de blir fina, det var ett tag sen. Idag hade vi bara en och en halv lektion då vi skulle iväg för att kolla på liljeholmens nya galleria som öppnade imorse. Den var fin, och roligt med lite nytt, men oj vad folk! Och musik överallt. Huvudvärken kom rätt fort och det gick inte att tänka. Vi svarade på de frågor vi orkade och åkte därifrån. Jag och moa åkte och solade och sedan hem. Så nu måste jag alldeles strax skriva rent frågorna och utveckla dem. När naglarna har torkat hade jag tänkt packa eftersom vi åker till köpenhamn och sen duscha innan jag går till sömns.

Jag var så nära på att försova mig imorse då jag stängt av alarmet. Vaknade i sista sekund, yr och vinglandes går jag upp och försöker finna mig själv. Enorm tur att jag vaknade eftersom jag och moa hade en redovisning första lektionen, 08.30. Varken kroppen eller hjärnan fungerade men efter en kaffe kom jag igång. Vi blev även klara med vår rapport och slutade tidigt. När jag kom hem laddade jag ner filmer så att vi har något att göra påväg till köpenhamn. Nu borde jag egentligen laga mat, men kroppen är fortfarande lika död. Får väl än en gång ta mig i kragen, och sen däcka i soffan.

kära gina som höll mig varm när jag frös.

Nu har jag precis kommit hem efter en rätt lång resa. Bosse var så snäll och skjutsade mig till luleå, vilket tar nästan en timme. Där hämtade jag ut min biljett och åt middag. Sen fick vi gå in och planet lyfte vid halv åtta. Framme i arlanda, samma tid som sagts, 20.30. Därifrån tog jag arlanda express till centralen vilket inte tar mer än tjugo minuter. Från centralen gick jag ända till tegelbacken för att ta trean till slussen och sedan bussen hem. Det tog liksom längre tid från arlanda hem än vad det tog från luleå till arlanda. Nu har jag duschat och tvättat kläder. Kroppen är helt död och längtar efter en skön sömn. Jag fick med mig några bilder iallafall. Men förbannad som jag är, raderar mobilen bilder allt eftersom även fast den var inne på lagning förra veckan. Så den finaste bilden är tyvärr borta. Nu väntar sängen, godnatt!

 
min älskade valp